Året då hälsan sätts först

Under många år har jag varit engagerad, långt mycket mer engagerad än jag ibland kanske borde varit, i flera olika föreningar. Allt som oftast är det väldigt roligt och givande men ibland blir det nästan mer av ett måste än något man gör för att det är roligt.

Jag har alltid känt att det ideella engagemanget är något av det viktigaste jag har, det är lite det som gör mig till den jag är. Men samtidigt så är det svårt att inte ta hänsyn till de tecken som finns om att ta det lite lugnare.
Många gånger har jag, och andra som jag, kommit till evenemang som man dragit i själv och gjort det som kunnat för att det ska funka med minimal personal. Det kan funka en gång, men varje gång utöver den första tär både fysiskt och psykiskt.

För ett par år sedan gjorde jag ett försök att komma ur denna inte helt sunda cirkel, något som varade i en vecka innan jag kom till en ny förening. Ett halvår senare var jag tillbaka till den förening jag gått ifrån.

Men tanken jag fått nu är att försöka sakta men säkert dra mig ur, för tillfället, för att helt lämna den ideella världen är otänkbart i längden. Men en paus hade inte skadat. Därför blir det att en förening i taget trappa ner så långt det är möjligt och fokusera på att få ordning på allt annat i livet som lite hamnat i skymundan.